Vill du veta vad platsidentitet egentligen betyder – och hur du kan mäta människors känslor, tankar och engagemang kring en stad eller region på ett relevant sätt? Den här studien presenterar ett tydligt, praktiskt ramverk som strukturerar hundratals frågor och definitioner till begripliga och jämförbara dimensioner av identitet, känslor och handling. För dig som vill bygga, analysera och stärka platsens varumärke på riktigt – oavsett om du är forskare, strateg, kommunikatör eller utvecklare.
Forskningen i korthet
Hur mäter vi egentligen våra känslomässiga och kognitiva band till en plats – och vad menar vi egentligen med “platsidentitet”? I en ny, omfattande analys från Luleå tekniska universitet granskas de mest använda definitionerna och mätmetoderna kring platsidentitet, platsimage och närliggande begrepp. Forskarna slår fast att dagens forskning präglas av begreppsförvirring, där olika ord ofta används om vartannat men egentligen syftar på samma underliggande fenomen. Genom att sammanställa och analysera övergripande teori och hundratals mätinstrument, lanserar studien ett tydligt ramverk för hur platsidentitet egentligen bör förstås och mätas – med rekommendationer som ger forskare, platsutvecklare och kommunikatörer både bättre jämförbarhet och verktyg för träffsäkra analyser.
Forskningsområde och syfte
Rapporten riktar sig mot en grundläggande men ofta förvirrande fråga inom platsmarknadsföring och platsutveckling: Vad menar vi egentligen med “platsidentitet” – och hur kan det mätas på ett systematiskt och tillförlitligt sätt? Begreppet används flitigt inom såväl forskning som praktik – alltifrån stadsplanering till varumärkesstrategi och lokal näringslivsutveckling – men lider av stora oklarheter kring vad som egentligen avses, vilka processer som ryms och vilka dimensioner som ska fångas i en seriös analys.
I takt med att platser globalt konkurrerar om invånare, företag och investeringar har platsidentitet blivit central för allt från varumärkesbyggande till attraktivitet och social sammanhållning. Men problemet, enligt forskarna, är att olika studier och aktörer ofta använder olika definitioner och mätinstrument – vilket gör det svårt att dra jämförbara slutsatser eller skapa robusta strategier. Det saknas ett enhetligt ramverk som systematiskt beskriver vilka delar som platsidentitet faktiskt består av, hur de hänger ihop, och hur de överlappar – eller skiljer sig – från närbesläktade begrepp som platsattachment och platsimage.
Syftet med studien är därför att genom en omfattande konceptanalys kartlägga och strukturera mångfalden av platsidentitetsmått och -dimensioner som förekommer i forskningsfältet. Med hjälp av identitetsteori och systematisk genomgång av existerande mätinstrument från olika discipliner och praktiker vill författarna skapa en tydlig ram av “identitetselement” – och därigenom ge både forskare och praktiker verktyg för att bättre analysera, mäta och arbeta med platsidentitet. Frågeställningen är: Hur kan platsidentitet definieras, delas upp och mätas på ett sätt som skapar jämförbarhet, vetenskaplig stringens och praktisk relevans?
Resultat och slutsats
Studien presenterar, för första gången, en omfattande genomlysning och strukturering av de många dimensioner som ryms inom begreppet platsidentitet. Genom en systematisk genomgång av internationell forskning, inklusive över hundra olika mätinstrument, visar författarna att platsidentitet inte är ett enskilt fenomen utan en mångbottnad helhet som spänner över kognition, känsla, beteende och utvärderingar. Analysen identifierar tre huvudkategorier – kognitiva, affektiva (emotionella) och konativa (beteendemässiga/funktionella) element – med vardera ett antal underteman, exempelvis:
En avgörande slutsats är att många av de begrepp (till exempel “place identity”, “place attachment”, “sense of place”, “community identity”) som används parallellt i litteraturen egentligen mäter samma eller nära besläktade fenomen – vilket skapar förvirring om vad som faktiskt är viktigt att fånga och jämföra. Studien ger därmed rekommendationer om att framtida forskning och praktiskt arbete behöver vara betydligt tydligare med hur begrepp definieras, vilket identitetslager man vill mäta, och att man bygger robusta, flerdimensionella mätinstrument snarare än “one-size-fits-all”-enkäter.
För platsutvecklare, kommunikatörer och beslutsfattare innebär resultaten att analys och arbete med platsidentitet måste bottna i en förståelse för såväl individens självbild, gruppers samhörighet och kollektiva värderingar, som konkreta handlingar och utvärderingar av platsen i relation till ens egna mål och behov. Sett ur ett praktiskt perspektiv understryker forskarna att utvecklingsprojekt och strategier måste välja och motivera vilka aspekter av platsidentitet de vill stärka och följa upp – och använda flerdimensionella mått som kan fånga både stolthet, emotionell bindning och faktiskt engagemang i platsens framtid.
I slutänden konstaterar rapporten att platsidentitet, för att bli ett användbart verktyg i såväl forskning som praktik, måste förstås som ett dynamiskt, sammansatt fenomen – där kognitiva, emotionella och handlingsinriktade dimensioner samspelar och förstärker eller försvagar varandra. Genom att använda det nya ramverk och de konkreta exempel på mätinstrument som rapporten presenterar kan såväl akademiker som platsutvecklare bättre navigera i arbetet med att bygga, mäta och utveckla starka platsidentiteter – som håller för förändring, engagemang och långsiktigt värdeskapande.
Praktiska och operativa råd
Sammanfattningsvis:
Genom att bygga platsmarknadsföring, utvecklingsinitiativ och relationsskapande på ett metodiskt, tydligt och mångdimensionellt arbete med platsidentitet skapar du både ett robust varumärke och ett starkt, långsiktigt engagemang, såväl internt som externt. För varje strategiskt beslut: Fråga dig – “Vilken nivå av platsidentitet mäter, stärker eller pratar vi om nu?” och se till att du alltid har rätt verktyg för rätt syfte.
Forskning: The multidimensionality of place identity: A systematic concept analysis and framework of place-related identity elements
Forskare: Carola Strandberg och Maria Ek Styvén, Luleå tekniska universitet